Jo, min resa till byggnadsvård började, förmodligen som för så många andra byggnadsvårdare, med ett hus som behövde omvårdnad. 

Jag och min sambo Cecilia hade innan husköpet gått flera Hållbar utvecklings-kurser i Umeå universitet, fast på olika håll. Jag via lärarprogrammet, och Cissi via Sociolog-programmet. Dessa utbildningar har varit en del av vad som har präglat oss i vårt miljötänk. När vi då blev sugna på att skaffa ett hus så plöjde vi Kloka hem-tidningar (en hustidning med miljövänlig inriktning) och förundrades över alla miljösmarta lösningar. Lösningar som i flera fall har funnits länge till hands men som i många fall helt slutat användas av dagens byggbransch. Superbra produkter såsom t ex linoljefärg och äggoljetempera har funnits i flera, flera hundratals år! Men knuffats bort av alkyd- och akrylatfärger som idag nästan har ett monopol i inomhus- och utomhusmålning. De moderna färgernas enda riktiga fördel är att de torkar snabbare. Linoljefärg har längre torktid, men det innebär också att färgen får längre tid på sig att sjunka in djupare i materialet innan färgen stelnar. Begreppet "skynda långsamt" brukar nämnas i byggnadsvårdssammanhang och brukar i slutändan både spara tid, ge ett bättre resultat och minska ohälsan för både människor och för miljön.

Jag och Cissi har också en förkärlek till det som är "gammaldags" och det som känns "rejält". Vi får ut så mycket mer glädje i något så simpelt som att använda gamla, ärvda köksredskap av trä, jämfört med nya maskintillverkade. En annan aspekt är våra gamla slagportar till garaget i vår ladugårdslänga, som jag svär över hela vinterhalvåret när jag står där med järnspettet för att få bort isen som är ivägen för att portarna ska gå öppna. Trots vintereländet så skulle jag inte vilja byta bort dessa till modernare taksjutsportar, för det skulle (i mitt tycke) förstöra utseendet på hela ladugårdslängan. Så ibland får man lida pin för att det ska fortsätta vara fint!

Då vi flyttade in till vårt hus (byggår 1945) så hade vi inte några erfarenheter då det kommer till husrenovering. Det vi dock hade med oss var vårt miljötänk och därefter en vilja att renovera huset på ett varsamt och miljövänligt sätt.

Hur gick det då för oss att påbörja vår renovering på ett varsamt och miljövänligt sätt? Kanske inte super-toppen, direkt. Vilket vårt kök kan vittna till:

När vi flyttade in så visade det sig att ett avloppsrör från övervåningen var trasigt, vilket hade lett till att vatten hade runnit in i golvet till köket. Detta ledde till att vi behövde riva ut köket för att försäkringsbolaget skulle kunna åtgärda vattenskadan, och för att rörmockarna skulle kunna byta avloppsrören i väggen bakom diskbänken. Nästan på en gång hade huset visat att det inte är vi som bestämmer i vilken ordning vi vill renovera, och nu stod vi helt plötsligt med ett platsbyggt kök mindre än när vi började...

Väggarna till köket skulle i varje fall målas med en miljövänlig färg som både kunde låta väggen andas och inte vara hälsosskadlig för oss! Vi hade snöat in oss på kalkfärg och köpte en färgburk Lady Minerals. Men det visade sig att just denna kalkfärg inte var så bra och innehöll akrylater i alla fall! Då beställde vi Kalklitir. En kalkfärg som man själv blandar ut med vatten. Det här kändes klart bättre! Men sen visade det sig i kalklitirs instruktioner att vi behövde grunda väggarna först med en akrlyatfärg. Sedan, för att färgen ska vara avtorkningsbar (vilket vi ville ha i ett kök) så behövde vi efterbehandla med en matt lack.  Blev väggmålningen miljövänlig? Nej. Kan den andas? Inte det minsta!

Varför blev det då inte som vår ursprungliga plan? Svaret som jag ser det är: vår okunskap, lättja och vilseledande information.

Vår okunskap tycker jag talar för sig själv. Lättjan handlar om när jag står där med allt inköp och miljökämparglöden tagit slut och jag bestämmer mig för att måla med den färg vi har införskaffat, vilket här också har blivit till ett ekonomiskt dilemma. Vilseledande info får vi mest av de svanenmärkta färgprodukterna som i praktiken tyvärr inte automatiskt är miljövänliga produkter utan kan innehålla en hel del kemikalier och akrylater i alla fall!  Svanenmärket begränsar mängden miljövidrigheter, det tar inte bort dem som fortfarande finns kvar i färgburken. 

Var det någonting vi verkligen saknade så var det en Byggnadsvårdsbutik i närområdet där vi hade hittat bättre produkter...!

Som tur är lär man sig av sina misstag och sedan alla feltramp i köket så hittade vi pö om pö betydligt bättre alternativ! Vi hade också privilegiet att få bli vänner med Pia och Andres som bedriver Härjedalens Byggnadsvård i Funäsdalen. (Funäsdalen är en ort vi besöker flera gånger per år för att hälsa på Cissis familj.) Deras butik öppnades bara ett år efter det att vi köpte vårt hus, och här fick vi möta Pia (med många års erfarenheter av målning och fönsterrenovering) som inspirerade oss till att blanda vår första äggoljetempera! Efter ett par omgångar med den färgen så provade vi på linoljefärg, som inte alls var så svår att lyckas med som vi trott! Med åren i deras närhet så började jag känna att en byggnadsvårdsbutik verkligen skulle vara roligt att få jobba med, och många års visdom av erfarenheter senare så står jag här, med Skellefteås första byggnadsvårdsbutik! 

 

Jag har arbetat med allt möjligt sen vi köpte huset och lärt mig så mycket som jag inte trott mig någonsin kunnat genomföra från början. T ex att planera och rördra ett nytt värmesystem med solfångare i tre väderriktningar på taket, eller att gjuta en grund med lergolv eller lerklina väggar för den delen är ingenting jag såg komma när vi flyttade in.  Hur jag har lyckats är genom att jag ihärdigt läst på i olika böcker och informativa internetsidor, lyssnat på föreläsningar och frågat andra i olika forum på nätet hur saker ska utföras. Sedan gäller det bara att våga prova!

Det var även i Funäsdalen som en nyfikenhet till tvåltillverkning väcktes till liv, och även här är Härjedalens Byggnadsvård med på ett hörn. Vi köpte nämligen en äkta olivtvål i Pia och Andres butik. Efter en tids användning av denna tvål märkte jag tydligt att mina händer mådde så mycket bättre och behövde inte smörjas in med lotion lika mycket som förut! En dag, i Funäsdalen fick jag för mig att tillverka egen tvål, vilket blev ett återkommande projekt när vi var på besök i västra Härjedalen. Tvåltillverkningen utvecklades i sin tur till såpsjudning, där jag först experimenterade med raps och solrosolja. Sedan kändes det väldigt spännande att försöka sig på att göra en linoljesåpa, den bästa sortens såpa! Efter fortsatta experiment med linolja så fick jag till slut en riktigt trevlig, överfettad linoljesåpa som nu är en självklar produkt för min butik!

För övrigt så har jag arbetat i över ett decennium som grundskolelärare och jag anser att varken jag eller någon annan är varken självlärd eller fullärd och min tro är att vi lär oss bäst i mötet av varandra. Ett möte kan likväl vara över internet eller över telefon som att mötas i en butik. Jag finner dock att ett möte i en butik ger ett mervärde i samtalet, än vad en kommentar på nätet gör, och att få se färgprover och känna på penslarna är något som inte kan beskrivas tillräckligt genom t ex ett telefonsamtal.  Därav har en fysisk byggnadsvårdsbutik alltid varit målet för mig, och att både få dela med mig av mina kunskaper med er känns lika underbart som att få ta del av era kunskaper och upplevelser! Men till er som bor för långt bort från min butik så finns nu denna nätbutik till ert förfogande. :)

 

Med vänliga hälsningar

Joel Olsson